Jo det är jag!   Det känns så i alla fall. Det känns som om jag går i tjock lervälling och hur mycket jag än försöker så står jag kvar på samma ställe och stampar, det är inget roligt alls, tvärtom, samtidigt så rusar allt förbi mig och jag hinner inte med! Sover gör jag väldigt lite och värken har blivit mycket värre på grund av det.

Förmodligen så har jag pga allt det tråkiga med mamma,  oron över sonens sjukdom och renoveringen ovanpå det, fått en lätt depression och jag har varit hos läkaren idag och fått medicin. Denna ska jag prova mig fram med i ca 1 månad och kommer troligtvis att dippa ner ändå mer innan det kommer att vända uppåt igen. Samtidigt så går jag till anhörig-gruppen och får lite stöd, hjälp och råd.

I måndags var jag med mamma till minnesmottagningen och fick ett enskilt samtal med läkaren för han ville veta hur det hade varit med mamma sedan förra besöket i höstas. Jag förklarade hur jag hade upplevt det och berättade om brevet och om att jag hade låtsats att jag inte hade fått det och även om hur mamma jagar mig för att "sätta mig i arbete" och inte kan förstå hur jag har det.

Kontentan av det blir att nu ska mamma få ny medicin och en tablett för att hon ska kunna sova bättre.

Medicin är bra men jag tror inte att det är lösningen på alla problem så jag måste förbereda mig på mycket arbete framöver. 

Det var den eländiga biten nu till den roliga biten.  

Vi hade besök av Pelle i helgen och det gillade nog pappa Elvis bäst! Som han och Pelle busade i trädgården, de vaktade och patrullerade längs med staketet och skällde ut alla som vågade närma sig staketet!! De var väldigt samspelta och noggranna i detta arbete coh blev så stolta när jag berömde dem. Samarbetet mellan Pelle och mamma Zelda går mest ut på att Pelle får gör vad han vill med Zelda som t.ex att slita och dra runt med henne i hela trädgården tills hon får nog och försöker gömma sig i bambubusken utan att lyckas. Om då Elvis kommer och närmar sig Pelle så vaknar Zelda till liv och försvarar Pelle och tillåter inte Elvis att närma sig honom. Det talar hon om för honom så han hör det genom båda öronen!!

När Pelle hade åkt hem så hade jag två slagna hjältar liggandes på golvet och lugnet lade sig över hemmet.

Förra året var jag och fyndade på växtloppisen i Smyge och nu den 15 maj är det dags igen  mellan 11.00-14.00 och sedan ytterliggare 2 gånger i sommar. De som säljer berättar mer än gärna om växterna om man frågar och frågar gör jag! Jag vill att växterna ska överleva mer än en säsong i vår trädgård och vill då veta var de passar bäst, sol eller skugga, i lä eller tål de lite vind.

Jag har köpt en gasolgrill och är så nöjd med den! Rusta hade en för 1295 kr och jag har varit trött på grilltunnan länge nu och funderat på en gasolgrill så jag slog till och köpte en. Den blir varm väldigt fort  jämfört med väntan på att kolen ska bli klar och man kan skruva ner värmen så det inte blir kolbitar och fälla ner locket för att behålla värmen.  Både kött och fisk har testats och resultatet blev jättebra. Så vi ser fram emot många sköna och goda grillmiddagar nu!

Dottern åker till Turkiet(Kemer) med pojkvännen och hans familj på söndag för att fira pojkvännens pappas 50-årsdag. De kommer att vara borta i en vecka och jag hoppas att de får en riktigt trevlig, skön, avkopplande resa! Jag är inte alls avundsjuk