Det har varit flera dagar med oro och det sätter sina spår. Jag är så tung och trött i kroppen så hade jag lagt mig nu så hade jag säkert somnat, det är väl all oro som sätter sina spår. Mamma föll omkull på julafton ca 17.30 och personalen hjälpte henne upp på fötterna igen. Efter några steg så märkte de att hennes ena ben inte riktigt hängde med men Mamma hade inte ont då. Sedan märkte personalen att Mamma började  få mer och mer ont och till slut tillkallade de ambulans som kom strax innan 21.00  De ringde mig vid 21.tiden. I Malmö röntgade de och det visade sig att det var brott på lårbenshalsen  och sedan fick hon vänta på sin tur till operation vilket tog ca 1,5 dygn.

Under hela tiden hon väntade så fick hon vara fastande och det var jobbigt för henne! Till slut blev hon arg och ilsk på personalen, både för att hon var hungrig och för att hon hade ont. Nu när operationen är över får hon smärtstillande men hon hade ändå varit ilsk mot personalen. Jag och min ena bror körde till sjukhuset för att hälsa på Mamma. Mamma sov när vi kom och när jag tog hennes hand så öppnade hon ögonen och försökte säga något men hon var alldeles torr i munnen. Jag gav henne lite vatten och efter att hon hade druckit lite så började hon prata men det var för osammanhängande ord som jag inte förstod något av. Jag bara låtsades hålla med henne och klappa hennes händer och le. Vi fick prata med hennes sjuksköterska som sa att det var alldeles normalt.

Får se hur det är med henne i morgon. Jag kommer att ringa biståndshandläggare i morgon fredag för att höra vad vi ska göra nu och vad som ska hända med Mamma för hon har blivit beviljad vårdboende nu.