Vågar nästan inte säga något om utifall det slår tillbaka på mig men jag tycker att detta året har börjat bra.

Jag, min ena bror och min äldsta moster var på Ortopeden tillsammans på ett vårdplaneringsmöte. Mamma är ju färdig nu på ortopeden, de kan inte inte göra mer för henne utan nu blir det rehabilitering. Sedan tidigare så har Mamma plats på ett korttidsboende och hon har fått beviljat plats på vårdboende  och väntar på att det blir en plats ledig.

Nu handlar det om vilken hjälp och vilka hjälpmedel som hon behöver för att hon ska bli bra i höften.

Jag var beredd på en kamp för att Mamma skulle få det hon behöver men allt gick jättebra. Nu ska Mamma tillbaka till korttidsboendet efter Trettonhelgen. Hade hoppats på att hon skulle få komma dit tidigare för hon tycker det är så tråkigt på sjukhuset, ingenting att göra, inget att läsa, bara en massa dementa tanter på salen som skriker och tjatar, ingen av personalen som har tid att sitta och prata med henne utan de bara flyger förbi i korridoren. Till slut så blev Mamma riktigt ilsken och skällde ut personalen ordentligt och de hade svårt att lugna ner henne igen så hon fick låna telefonen och prata med mig. Då blev lugnad!

När vi var på mötet så var Mamma trevlig och förstod vad vi pratade om i de ögonblicken men knappt 2 minuter senare så hade hon glömt det igen. Alzheimer

Efter mötet stannade vi kvar och pratade med henne och det blev ju om sådant som hade hänt förr som hon kommer ihåg så Mamma blev ju på jättegott humör. Lunchen serverades på salen och inte i någon matsal. Jag förstår att de som är sängliggandes serveras på salen men Mamma som sitter i rullstol ville ju gärna sitta vid ett bord tillsammans med andra och kanske prata några ord med dem. Tyvärr verkar merparten av patienterna (kvinnor) vara  svårt dementa så några konversationer blir det inte.

Idag är en riktig pyjamasdag och jag hasar omkring i morgonrocken jag fick av svägerskan, så varm och gosig.

Igår var det andra kläder som gällde, svart kort skinnjacka (fake), vit spetstopp, den turkosa favoritsjalen som jag fått av dottern när hon var i Turkiet, svarta byxor och stövletter. Igår var det dags att ge väninnan hennes 50-årsfödelsdagsgåva som hon väntat på i en månad nu. Hon visste inget om vad som väntade och enligt hennes barn så har hon varit nervös och orolig inför vad som skulle ske men jag vet att hon blev nöjd med resultatet av kvällen.

Började med att jag åkte hem till henne vid 15 och vi satt och småpratade i nästan en timme och sedan var det dags att åka ut på http://www.spaoco.se/ där massörskan/väninnan fick massage. En skön stund på britsen för henne så att hon blev lite lugnad   . Väninnan fick en liten pratstund efter massagen med massörskan Vicky Segerhagen. De har gått samma utbildning men åren efter varandra och hade en del gemensamt att prata om.

Efteråt körde vi in till Trelleborg igen och gick in på

http://www.restaurangtaipei.se/  där vi åt gott och blev rejält mätta! Där fick vi också möjlighet att i lugn och ro prata om vad som hänt i våra liv de senaste månaderna och det var både roliga saker men tyvärr också tråkiga, så är ju livet.

När middagen var avslutad så blev det dags för lite nöje. Min arbetsgivare sponsrar TrelleborgsRevyn http://trelleborgsrevyn.se/ och hade fått 2 biljetter till förhandstitten/genrepet och de fick jag!  Väninnan blev ju förvånad och glad och för mig var det premiär på att se TrelleborgsRevyn men det blir säkert inte sista gången jag var där. Väninnan och hennes man går årligen på Trelleborgsrevyn, det är en tradition för dem! Så nu har hon en fördel framför mannen, att veta vad som kommer!  

Efter Revyn körde jag väninnan hem och sedan körde jag hem. Det hade varit en lång dag för både väninnan (som var nervös över vad som skulle hända) och för mig som först hade jobbat, fixat lite i Mammas lägenhet (tömt kylskåpet), hemmet och hundarna och sedan anspänningen över kvällen så i natt har jag sovit gott!