Alla inlägg under oktober 2010

Av zelvis - 10 oktober 2010 19:44

Ett tag sedan jag skrev sist men har varit och är fortfarande  lite hängig av förkylningen även om jag är på bättringsvägen nu.

Jag har haft sådan lust att åka till Torup och Bokskogen ett tag nu och idag blev det av! Varm choklad i termos, kanelbullar och frukt, hundarna i hundburarna, äldste sonen i baksätet och mamma på passagerarsidan och jag bakom ratten!

Så härligt att andas in skogsluften! Det är en speciell doft lite mullaktig, prasslet av löven, barn som tjoar i skogen, härligt!

Mamma hade sina stavar med och stegade på väldigt bra efter sonen, mig och hundarna.  Vi kom fram till Torups slott efter en halvtimme och gick runt och tittade på det. Mamma har aldrig varit där så det var nytt för henne. Vi var inte de enda som var där, parkeringen vid slottet var alldeles full. Inte konstigt alls med tanke på det fina vädret, det var ju riktigt härligt idag, vindstilla, solsken och varmt. Hundarna njöt verkligen det syntes tydligt på dem, redan innan vi kom fram till parkeringen började de att gny i bilen, det visste vad som väntade och hade bråttom dit! Det är jättebra socialträning för dem att gå i skogen och träffa andra hundar, motionärer som joggar, tjoande barn i barnvagnar och andra man träffar där.

Det tog lite mer än en timme att gå runt och när vi kom fram till bilen så fikade vi, det smakade jättegott tyckte vi allihop. För mamma så var det första gången på länge som hon var i skogen och det gick jättebra för henne att promenera med stavarna och hon vill gärna följa med fler gånger.

Jag tog några bilder med min enkla kamera:

          

 När vi kom hem så hade jag så mycket energi i kroppen och använde den till att gemensamt med sonen klippa ner björnbärsriset runt om oljetanken. Tanken är att få någon till att ta hand om oljetanken (läs sonens arbetsgivare) för den används inte mer.

Efter det blev det middag och nu sitter jag i soffan och vilar med en mugg thé. Jag vet redan nu att jag kommer att ha ont i kroppen imorgon men jag  kunde inte låta bli sekatören. I morgon blir det arbete och sedan har jag en läkartid att passa, dels kolla min efterhängsna förkylning dels min värk och medicin.


Av zelvis - 2 oktober 2010 11:36

Här är det snörvligt som bara den, förkylningen har slagit till ordentligt. Alla planer inför helgen är inställda och istället tillbringas den i soffan/sängen med vatten, nässpray, Panodil, pappersnäsdukar, varmt thé med honung och naturligtvis mina två kaminer: Zelda och Elvis.

Det är konstigt och härligt och tryggt med hundarna, så fort jag mår dåligt så kryper de tätt intill mig som om de verkligen förstår att jag mår dåligt och behöver deras värme och stöd. 

Jag är så glad att dessa två godingar finns i mitt liv, de är så  härliga, busiga, keliga och när de busar så är det så roligt att se att man inte kan låta bli att skratta. Då triggar man igång dem ändå mer, de blir så glada när man skrattar.

Har svårt att tänka mig livet utan dem och vill absolut inte spekulera i det nu men det hände en sak här i torsdag som gjorde att tankarna gick åt det hållet.

Dottern och jag körde hemifrån 07.45, hon skulle träna och jag skulle arbeta. Dottern ringde mig ca 10.25 och var väldigt upprörd och osammanhängande, det jag hörde var katt, död, uppfart. Jag fick lugnat henne och till slut berättade hon att när hon kom hem låg det en död katt ca 5 m upp på vår uppfart. Troligtvis hade den blivit påkörd och den som hade kört på den hade lyft upp den och lagt den på vår uppfart förmodligen för att den inte skulle bli överkörd av andra bilister. En jättefin grårandig välnärd öronmärkt katthona med ett par droppar blod från nosen som hade en ägare med tanke på öronmärkningen. Har man öronmärkt en katt så vill man gärna veta vad som hänt den så jag började ringa runt till de grannarna som jag visste hade katt men ingen av dem hade en grårandig katt. Jag tog en kartong med från jobbet till att lägga katten i för jag kunde ju inte låta den ligga på min uppfart så att rovfåglarna i område skulle börja äta på den!

Katten var jättefin och jag skrev upp numret i örat , lade katten i kartongen och gick in och ringde Sv. Kennelklubben som håller i registerna för katter och hundar.

Katten bodde 3 hus ifrån oss och jag ringde ägaren. Det var inte roligt att ringa och tala om för honom att deras Madonna var död men han var tacksam att få reda på det så att de inte behövde gå och undra över vart deras katt hade tagit vägen. Kartongen med katten  kom vi överens om att jag skulle gå bort och sätta vid deras grind, stängd så att dottern inte skulle se den förrän föräldrarna hade pratat med henne.

För det är ju så att döden är en naturlig del av livet och även barn behöver se det och sörja.

När jag skulle avliva min katt som blev 12 år var alla tre barnen med och det blev en lugn, fin stund hos veterinären.

Skaffar man djur så vet man att den dagen kommer när de inte kan vara med oss längre och då har vi ju den möjligheten att underlätta för dem.

Jag hoppas att det dröjer länge, länge, länge innan jag behöver ta det beslutet här hemma!


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Zelvis gästbok

Besökare

Räknare

Länkar

Carima

http://carima.bloggplatsen.se/


Skapa flashcards