Jag hade gjort upp planer för vad jag skulle göra i går men de ändrades redan när jag kom in på jobbet på morgonen när jag fick ett samtal på mobilen från ortopeden i Malmö. Sköterskan som ringde talade om att Mamma skulle till Silverängens korttidsboende i Trelleborg på förmiddagen. http://www.trelleborg.se/sv/omsorg-hjalp/boenden-sarskilda/sarskilt-boende. Efter arbetet körde jag till korttidsboendet (som Mamma var på senast) och hämtade hennes tillhörigheter och fortsatte till Silverängen och där hade Mamma precis flyttat in.

Mamma blev såå glad när jag kom dit! Sjukgymnasten var där och ställde in Mammas rullator och en sjuksköterska höll på att ordna med Mammas mediciner.

Jag hängde in hennes kläder och satte in necesären i duschrummet och sedan satte jag mig ner och pratade med henne.

Rummet är väldigt stort men avdelat i två delar, en sovavdelning med ett litet pentry och en vardagsrumsavdelning med en soffa, bord, bokhylla och en fåtölj. Det finns en möblerad, inglasad balkong med utgång från vardagsrumsavdelningen. Tapeterna är gula med ett litet mönster, väldigt lugn och vilsam tapet. Duschrummet/toaletten är väldigt stort och fräscht. 

Mamma sa genast att: Här kommer jag att trivas!  

I jämförelse till hur det var på sjukhuset så är det som natt och dag! Det märktes även på Mamma för hon var så Glad! På sjukhuset var hon förvirrad och ilsken! Inte konstigt egentligen, stora salar med 6 dementa tanter i varje sal som skrek och var oroliga det ingav ju verkligen ingen lugn stämning. Är man då orolig och personalen inte har varken tid eller rätt utbildning till att hantera de olika patienterna så smittar det av sig till patienterna!

Jag stannade hos Mamma i nästan 1 1/2 timme och under den tiden fick hon lunch, Korv Stroganoff med potatis och sedan jordgubbskräm med grädde. Hon tömde tallrikarna!! Hon tyckte inte om sjukhusmaten men detta tyckte hon om!!

Från Silverängen körde jag till Tappershus i Anderslöv. Jag mailade till dem och frågade om jag kunde få komma för att ta mått på rummet med tanke på möbleringen. Efter 3 nästan 4 veckor hade jag fortfarande inte fått något svar så jag ringde föreståndaren som inte visste något om något email. E-mail adressen jag hade skickat till hade inte hon men varför stod den då på kommunens hemsidan för Tappershus och vart gick emailet? Det hade hon ingen aning om!

I allafall jag kom dit och in på rummet som hade blivit tapetserat med en vit strukturtapet ,så fräscht! Mattan var inte bytt ännu men det skulle ske de närmaste veckorna. Måtten blev tagna och nu ska jag och brodern planera för hennes möblering och flytt.

Jag fick ett trevligt mottagande av en av de boende när jag kom in på avdelningen. Hon frågade vem jag var och var jag bodde, jag skojade lite med henne och frågade om hon var Portvakten och då började hon skratta högt och hjärtligt!  Personalen började också skratta, ett varmt skratt, och även några boenden skrattade. Tänk så lite som behövs för att göra någon glad!