Våren verkar ha kommit för att stanna nu och idag har jag röjt i uterummet. Sonen fixade låset på porten och Elvis och Zelda fick leta godsaker i trädgården, en riktigt skön dag.

Middagen blev köttbullar och potatismos, allt hemlagat för jag är inte speciellt förtjust i färdiglagat med en massa onödiga tillsatser. Det blev en stor sats (2kg) köttbullar och de vi inte åt upp ligger nu i frysen.

Vi hade årsmöte i vårt byalaget i tisdags kväll och de som blev invalda i styrelsen ska komma hem till mig den 9/4 för vårt första styrelsemöte. Det blev flera nya styrelseledarmöter och nu består styrelsen enbart av kvinnor vilket jag tycker ska bli jätteroligt. Många nya ideér förhoppningsvis men först får vi väl lära känna varandra. En av de nya bor på gården bakom mitt hus och hon och hennes familj har sparat en massa ris till Valborgsmässobål och bjudit in alla i byn till detta.

I onsdagskväll var det dags för Byarådets årsmöte och det var i Gärdslövs byahus som det gick av stapeln. Det var inte många som kom och gästade men tillräckligt för att hålla årsmötet. En förändring av styrelsen blev det, en styrelseledarmot avgick och en ny valdes in.  

Mamma har det bra på Tappershus men kan bli lite orolig på eftermiddagarna. Personalen försöker att avleda henne men när det inte går och hon blir ilsken och ska gå ut så ringer personalen till mig. Jag lyckas att lugna ner henne och skojar med henne så att hon skrattar och till slut vänder hon och blir lite gladare.

- Ja säger du det så är det så. men jag trodde inte på dem (personalen) säger hon.

Jag kan nog inte i min vildaste fantasi försöka sätta mig in hur Mamma har det, det måste vara fruktansvärt att tappa greppet om verkligheten och inte ha någon enda trygg person i sin närhet.

Jag gör så gott jag kan och besöker henne men jag har en del att göra på jobbet, hemmet, och privat också och det är där det dåliga samvetet visar sig. Personalen försäkrar mig om att Mamma har det bra, de berättar vad hon gör, vilka framsteg hon gör med träningen så egentligen ska jag inte ha dåligt samvete för att jag inte är där så ofta.

När hon fyllde år så hälsade jag på henne. Jag var på väg till hennes rum när jag såg henne och en från personalen framför mig i korridoren. Jag hade lite klackar på skorna och det ekade i korridoren och jag kunde se på Mammas rygg att hon reagerade på ljudet, Tills sist kom hon fram till sin dörr och då slängde hon en blick över axeln för att se vem det var som klampade bakom henne. Hon vände tillbaka huvudet igen men vände snabbt tillbaka blicken mot mig  och sa:Anne-Lie, Min dotter! Jag undrade precis vem det var som följde efter mig!

Sedan kramade jag henne och vi gick in på rummet, jag hade köpt  en stor bukett Tulpaner och  2 bakelser med mig och så fikade vi på hennes rum. Hon åt med frisk aptit och hade knappt tid att prata något mellan tuggorna. Hon verkar ha ätit upp sig lite för hon är inte lika mager som hon var när hon kom dit.

Jag stannade en timme men sedan började Mamma bli trött så då åkte jag hem. 

Dagen efter kom hennes syster och gratulerade henne så nog blev hon uppvaktad av släkten alltid men vårdboendet hade missat det. Vi är ju alla människor, det är ju mänskligt att fela och det var ju ingen Ko på isen så det gör ju ingenting tycker jag.